I mål!

Äntligen hemma. Redan klockan 11:36 på fredagen gjordes sista tankningen i Solna. Två kilometer senare styrdes XC60:n in mot vägkanten utanför redaktionen så att bilden ovan kunde tas – totalt hela åtta timmar före plan.
För att ha marginal mot oförutsedda händelser planerade vi med start söndag 20.00 och målgång fredag 20.00. Det blir 120 timmar och kräver en snittfart på 83,3 km/h med allt stillastående inkluderat. Lag ett, som står till vänster (från vänster: Richard Sjösten, Fredrik Pettersson och Mikael Johnsson), använde 57 timmar och 15 minuter. Lag två (från vänster: John Argelander, Anders Lorentzson och Thomas Berggren) nöjde sig med 53 timmar och 31 minuter (däremellan lite omlastningsspilltid).
Totalt blev det att vi höll en snittfart på cirka 92 km/h.
Lag två lät sig aldrig frestas av något fikabesök och sparade tid på så sätt. Däremot hade man besvärligare väderförhållanden än lag ett. Snöfall gjorde bland annat omkörningar svårare och gav en totalt sett ryckigare körning. Något som skulle visa sig på bränslemätningen.
Snittförbrukningen på hela resan blev 8,7 l/100km. Läs mer om förbrukningar och hela resan i reportaget i nästa nummer av ams (25/2008).

Det är skönt att komma hem men det har varit en kul resa. Och faktum är att en XC60 på många sätt känns som klippt och skuren för uppdraget: fin fjädringskomfort; suveräna stolar; tyst kupé; massor med elektroniska hjälmedel som hjälper dig på resan. Skodd med Nokian Hakkapeliitta Sport Utility 5, som höll i rätt bra hela tiden, kände man sig som ett av de säkrare ekipagen på resan hela tiden. Det enda som riktigt havererade på resan var bakrutetorkaren.

Det här kanske vi gör om …

Nya tankningar

Bränslemätningen är nu uppdaterad (Se "Hur mycket drar den" i länken till höger).
Vi väntar nu bara på en sista tankning i mål.

1000 mil!

Strax norr om Gävle hände det - vi har kört 1 000 mil med vår XC60. När det första laget startade i söndagskväll, hade bilen gått 127,5 mil, och som synes på bilden passerar den nu 1 127,5 mil. Härligt! Nu ska vi bara rulla den sista biten hem till Stockholm.

/John Argelander

XC60 - nedsatt funktion

Volvos system för döda vinkeln-varning, BLIS, har spelat oss spratt hela resan. Med jämna mellanrum dyker ovanstående meddelande upp. Nedsatt funktion, på grund av skit på linserna under ytterbackspeglarna.

Än värre är att bakrutetorkaren har gett upp. I Karesuando rådde bitande kyla och när vi skulle rensa bladet från is märkte vi att den plastkåpa som täcker genomföringen i bakrutan också var fullständigt stelfrusen. Samt att varken torkare eller spolare funkar längre. Defrostern funkar dock fint, så viss bakåtsikt har vi, trots allt.

En kul detalj är att all snö försvann när vi lämnade Finland. Där var det 14 minusgrader och vitt överallt, här hemma är det ett gäng grader varmare och barmark. Nåja, vi klagar inte. 

Nu står det Sundsvall på skyltarna ett tag framöver. Det ska bli skönt att komma hem.

/john

Vändpunkten

Nu ska vi se, det har hänt en del sedan incidenten med renen. Exempelvis har vi avverkat de två norra vändpunkterna, Riksgränsen och Treriksröset. Båda tyvärr i totalt kolmörker. 

Etappen mellan Riksgränsen och Karesuando var ganska krävande. Snön vräkte ner och långtradarna rev upp snörök så man inte såg ett smack framför sig. När väl blicken över vägen kom tillbaka kunde jag se att vägkanten var fylld av renar. Tur att ingen av dem bestämde sig för att försöka tackla vår XC60...

Från Karesuando körde vi på den finska sidan upp till Treiksröset, på en väg (E8/E21) som mest liknar en berg och dalbana. Många blinda krön...

Nu har vi passerat Haparanda, och tågar söderut längs E4:an.

/john

Bränsleförbrukningen

Så här mycket drog bilen, räknat efter tankning och mätarställning (ej färddator):
Solna - Söderåkra: 8,6 l/100 km
Söderåkra - Brålanda: 8,1
Brålanda - Brunflo: 8,2
Brunflo - Kiruna: ej mätt
Kiruna - Karesuando: 8,5
Karesuando - Sävar: 9,0
Sävar - Solna: 8,3
Solna - Torsås: 8,6
Torsås - Trollhättan: 9,4
Trollhättan - Brunflo: 8,9
Brunflo - Jokkmokk: 9,4
Jokkmokk - Karesuando: 8,4
Karesuando - Happaranda: 8,9
Happaranda - Härnösand: 9,4
Härnösand - Solna: 8,1

/Mikael Johnsson, testchef

Ren och skär tur

En av de här rackarna sprang ut på vägen strax innan Gällivare, men han träffade bara bakhjulet och en reflex hoppade loss. Vi vände tillbaka, noterade att renen inte låg kvar och satte sedan tillbaka reflexen och körde vidare. Tur i oturen!

Skarvsjön 08:00.

Brunflo 04:50.

Torsdag!

Täckningen lyser med sin frånvaro, så här kommer en snabbversion av torsdagsdygnet, något i efterhand.

Tankning i Brunflo kl fem imorse. Eller, tio i fem faktiskt. Macken öppnade fem, så det blev inget handlat där inte!

Solen letade sig upp över Skarvsjön någon mil söder om Storuman vid kl åtta. Hyfsad soluppgång!

Landskapet och ljuset här uppe är inget annat än storslaget, och känslan av att vara ensam på jorden är rätt påtaglig.

Jokkmokk är avklarat (ny tankning) och vi siktar på Gällivare.

...och nu mörknar det igen.

/john

Mayday från Lappland

För en kort stund sedan fick vi ett telefonsamtal från testbilen.
På en mycket, mycket dålig koppling någonstans i trakten av Kåbdalis.
En av testchaufförerna ville komma i snar kontakt med Volvos kontor i Kista/Stockholm.
Vi tycker det låter spännande.
Och avvaktar fler livstecken.

Night train

Nu är det officiellt mitt i natten, och Tompa sitter fortfarande vid ratten. (Och jag har tydligen börjat julrimma redan...) Vi kör läggs E45 upp mot Östersund och har ungefär tio mil kvar. I trakterna runt Mora var vägen täckt av en tunn isskorpa, och vi kände att bilens däck kanske är i bredaste laget... 235:orna runtom bettar inte riktigt i isen, utan flyter lite lätt ovanpå. Dock inte så att det blir osäkert, men styrkänslan och -responsen skulle tjäna på smalare däck.

Sen Mora har vi inte mött fler än fem bilar, och nu ska vi köra om en långtradare. Trevligt med lite snörök! Vägen här uppe är isfri och vi "dånar på i natten" som Tompa uttrycker saken. När vi kommer till Östersund blir det en tank diesel och förarbyte. Tompa får sitta i högerstolen, Anders ska köra och jag får sova några timmar i baksätet. Ska bli galet skönt...

God natt!

/john

Tompa är ombord!

Nu har vår sportredaktör Tompa Berggren tagit plats bakom ratten, och till vår stora glädje hade han med sig middag i form av en sjukt smaskig Spaghetti Carbonara. Och julmust! Så nu är vi mätta och glada här i bilen.

Nästa delmål: Karlstad!

/john

Poliskontroll 1

Så har vi då passerat vår första poliskontroll, alldeles utmed E6 norr om Halmstad pågår en massiv polisinsats. Självklart passerade vi utan problem, vi är ju både nyktra och håller hastigheten.

//Anders Lorentzson 

XC60 vill hem?

Nog för att Volvo lanserar XC60 som en sportig och körglad bil. Men har man till och med gått så långt att man medvetet kalibrerat navigatorn så att denna prioriterar småvägar? Idag har vi åkt på ett virrevarv av små, ja till och med rena grusvägar, när vi skulle ta oss från Sveriges sydligaste udde till Malmö. Detta trots att den större och snabba motortrafikleden i princip gick parallellt med kostigarna ute på åkrarna. Är det måhända ett nytt sätt att förmedla körglädje? John sitter fortfarande med ett brett leende på läpparna (nu på E6 norr om Malmö) efter att ha praktiserat en körstil som skulle fått vilken rallystjärna som helst att framstå som rena körskoleeleven. 

//Anders Lorentzson

Storebror kör dig!

Så här kan det gå om man heter John och har för bråttom, till och med så bråttom att man glömmer att bromsa i tid. Tur att nya XC60 har driver alert som med både röd ljussignal som ett idogt ljud påminner dig att använda mittenpedalen i tid.  En trafikmässigt förstås mycket säker uppfinning. Straffet kanske dock är väl hårt ibland, ljuset är så starkt att man riskerar att bli bländad och därför blind (och döv) en stund framöver. Kanske inte det bästa om man sitter bakom ratten i mörker?

//Anders Lorentzson

Komfortmaskin?

Jaha då har vi fyllt på både kropp och bil med ny välbehövlig energi. John sitter numera vid ratten - mätt och belåten efter att ha invaderat Mc Donalds i Karlskrona. Snittförbrukningen ligger fortfarande kvar på 8,3 l/100 km - men då har vi också provat att stå på lite extra den sista biten (hungern blev för olidlig). För egen del måste jag förundras över hur pigg och alert jag känner mig, trots över 70 mils körning. Komforten imponerar verkligen. Framstolarna är suveräna, fjädringen mjuk (Four-C) och bullret ligger på en lagom låg nivå. 

Nu ser vi fram emot mörkrets inbrott och hur detta kommer att påverka vår framfart. Ystad nästa!

/Anders Lorentzson 

Södra udden

Långe Jan är Sveriges högsta fyr, och står på Ölands södra udde. Han mäter 41,6 över havet, uppfördes 1785 och tändes första gången den första september samma år. Ursprungligen ledsagade Långe Jan sjömän till havs med en träkolslåga, 1907 byggdes den nuvarande lanterninen och linssystemet, 1948 blev fyren elektrifierad och idag lyser han 18 sjömil och är obemannad.

Annan kul info är att den svarta ringen runt fyren från början var röd samt att jag äger en Långe Jan i miniatyrformat, nämligen en bläckpenna. 

Det här ölivet är (som ni märker) slitsamt. Fastlandet nästa!

/john

Kvaliteten?

Södra Öland består av ett pärlband av mindre orter med 50- och 30-gräns, så vi tar Peter Hanssons mailfråga om byggkvaliteten så länge. Han har gnissel och skrammel i sin S80 från '07, och undrar om det är samma visa i XC60. Utan att ha kört din bil Peter, så kan jag säga att den här bilen troligen är bättre. Vi har visserligen inte kört på några riktigt dåliga vägar än, men än så länge är det knäpptyst från panelerna. 

Dessutom är kvalitetskänslan högre i den här bilen (med mittkonsol i "plastuminium" och mörka instrumentpanel) än den XC60 D5 jag och Micke Johnsson körde i Tyskland nyligen. Den hade gräddvita paneler och en illa sittande träplanka till mittkonsol. 

Min tro på Volvo är återställd! Hoppas din är det också, Peter. ;)

/john

Byxelkrok

Det blåser hårt här på Öland, så det blev ett snabbt stopp i fiskehamnen i Byxelkrok för en bild, och sen iväg. Nu är norra Öland avverkat och vi vänder söderut igen. Anders börjar bli oerhört kaffesugen nu, så vi hoppas på en kopp snart. Och jag skulle inte säga nej till lunch! Tyvärr ska vi ner till södra udden också, och Öland verkar ha stängt för säsongen, så det lär inte hända förrän Kalmar...

Hörs.

/john

"Allvaret"

Ja, nu blev det "allvar" på flera sätt. Dels det stora platta området på Öland som breder ut sig bredvid landsvägen, men såklart mer påtagligt när vi får syn på en Volvo 740 med brand i motorrummet. Alla i bilen hade lyckligtvis tagit sig ut innan det hettade till ordentligt... Skönt. Och ja, brandkåren är tillkallad. Vi mötte den nyss.

/john 

Brooon!

Nu är vi ute på Öland! Vilken känsla, vilken kick! Haha...

Nej men allvarligt, Ölandsbron är alltid trevlig att se.

Nu kör vi norrut en stund, ska upp till Ölands norra udde och kika på vattnet. Och kanske sträcka lite på benen innan vi drar söderut igen.

Tills dess.

/john

Argus Lorentzson

Framme i SM-guldstaden Kalmar nu, och Anders (numera) vakna ögon har upptäckt att instrumenteringens mätarnålar inte sitter fast i mitten... Fult, blev omdömet av framtidsentusiasten Lorentzson som tycker instrumenteringen på hans gamla XC90 var snyggare. Jag sitter fortfarande bredvid, och garvar åt hans upptäcktresa genom bilens funktioner, finesser och egenheter.

Öland nästa!

/john

Sol!

Det har ljusnat ordentligt de timmarna vi suttit i bilen, men det nollgradiga klimatet håller i sig. Vi har redan fått prova på den aktiva farthållaren – som i en backe ner mot Norrköping inte "såg" en långtradare som klev ut framför oss. Anders fick nita på egen hand, och vi tittade förvånat på varandra. Nu har jag lagt tillbaka alla grejer som for framåt i kupén... 

Vi passerade nyss genom Norrköping och nu har vi Kalmar i siktet. Typ 17 mil kvar, och vi är nog nere till halv elva. Än så länge är det vajerväg, men trafiken är obefintlig. 

Jo, just det! Anders tröttnade på vingelvarningen efter tre "pling" och nu är den avstängd.

Nu leker vi med chassiinställningarna istället, så eventuella stavfel skyller jag på ojämnheter i vägbanan. Haha!

Hörs.

/john

Nystart!

Nu är lag nr 2 på plats i bilen! Vid ratten den eminente läsaren Anders Lorentzson, som nyss smällt i sig frukost i form av en baguette med räkor (han är ju göteborgare), och i högerstolen John Argelander, som ännu inte fått nånting i magen idag trots att jag varit vaken i över två timmar. Vi passerar strax Norrköping och viker av ner mot Kalmar. Nollgradigt och en allmänt fin morgon. God stämning i bilen - än så länge. Haha! 

Hörs snart!

/john

Grupp ett lämnar över

Till slut känner man sig liksom ett med bilen. Man kan varenda skrymsle, vad som är var och, ja, det blir som ett litet hem till slut. Ganska mysigt faktiskt. Men själv känner man sig minst av allt mysig. Inte efter 58 timmar i bil – trots den fina komforten. Efter att ha tankat upp, fyllt på spolarvätska och kollat oljan en sista gång i Solna, styr vi in till redaktionen två timmar före ursprunglig plan. Det är dags att lämna över Volvon till nya, pigga kollegor. Lycka till boys.

Detta gör jag aldrig om, eller jo …

Man blir rejält kluven inför sådana här stunts när tredje natten i sittande sovposition påbörjas. Tänk er att sitta på ett åttatimmars nattflyg, tre nätter i rad. Att sova på ett flygplan är den värsta tortyr jag kan utsättas för (om det inte är liggstolar som exempelvis i nosen på en Jumbojet till Amerikat). Jag får så ont i nacken och hjärnan känns som en drivknut full av grus. Men om 15 minuter sker det magiska, då är det dags att byta plats med Micke som sover i baksätet. Större plats och mycket skönare. Nu ka jag sova de tre sista timmarna innan skiftbytet i Solna då bland andra John Argelander tar över. Sen tar jag direkt tåget hem och skuttar ner i MIN EGEN SÄNG!!! Jag kommer att somna innan jag träffar lakanet, var så säkra.
Jag kommer att spy nästa gången jag ser en XC60 ;-)

God natt!

(Jag skulle lätt göra om resan, de vakna timmarna var i gengäld riktigt kul och tiden har gått fort. Och, nej, jag kommer definitivt inte spy åt nästa XC60. Bättre långfärdskamrat är svårfunnen.)

Isbildning

När vi fortfarande var kvar i vinterland tidigare under tisdagen upptäckte vi vid ett tillfälle att backkamerans lins måste vara blockerad, det var bara svart. Snacka om att vi blir förvånade. Bilden visar helt sant hur is har bildats på linsen.

Snabbfika i Luleå

Vid halv nio-tiden i kväll gjorde vi något synnerligen ovanligt på denna resa: Klev ur bilen samtidigt alla tre och tog en stärkande paus. Det fanns nämligen tid för detta märkte vi! Att vi knappast doftar lavendel efter två dygn i XC60:n var inget som bekom Johan Westerbergs gästfrihet. Detta är nämligen inte vilken Luleå-bo som helst, utan ams förre testchef. Snart kretsade snacket kring gamla goda testbravader. Tacka Anna för de goda kakorna, Johan.

Navigator med tveksamma förslag

Förutom att bli förtjänstfullt guidade från ort till ort har bilens navigationsutrustning kommit med ogenomtänkta förslag också. Rent vanvettiga omvägar har föreslagits. Gång på gång dessutom. Tanken att apparaturen ständigt ska inhämta senaste trafiksituationen per automatik är välmenad. Men när något klickar i systmet blir det snabbt jobbigt. Inte minst när navigatorns förslag läggs fram så dominant. Förvalt ligger att acceptera förslaget och därför är det allt för lätt att ofrivilligt råka ändra rutt.

Vi gick inte med på tokerierna en enda gång och det var tur det.

Bra men inte felfria finesser

Efter en juvligt skön, böljande sträcka mellan Karesuando och Pajala (jag var bara tvungen att låna en halvtimme av Richards fina körpass) avtar det vita tråkigt fort när vi närmar oss Haparanda. När burgaren hos Frasses lagt sig till rätta, får jag ute på vägen igen höra det karakteristiska pipandet som berättar att Lane Departure Warning åter är i aktion. Under hela stäckan med riktigt vinterväglag har ju denna funktion legat nere (vilket bilen också berättar). Det beror på att bilen inte kan läsa av vägmarkeringarna när snön täcker.

Det enda som strulat hittills är några felmeddelanden från bonussystemen: BLIS har nedsatt funktion, BLIS falsklarmar – och strax innan Pajala ett nytt varningsmeddelande enligt bilden ovan: "Vindrutesensorer täckta". Vi studerar rutan men kan inte se något som skulle kunna störa sensorn. Nederbörd saknades vid tillfället så hur bra/dåligt den fungerade just då vet vi inte.

Djur och renar

Men inte kring Torne Träsk som jag trodde (körde på en renstackare där förra vintern), utan 10 mil från Haparanda mitt i en by. De är så långsamma, flyttar sig aldrig …

Snacka om "Mitt i naturen"! På en öde väg kring Karesuando ser vi hur det rullar något över vägen 30 meter framför oss. Det är en svart mus och en lika stor vit lämmel (?) som brottas på liv och död. En helt otrolig syn. Men det är dödsallvar och lämmeln placerar till slut ett bett om musens hals. Stackarn, men naturen har sin gång. Lämmeln drar åt sig bytet, men vår närvaro gör honom nervös och han skuttar bort en bit. Hoppas han samlar på sig musen, så den inte satte livet till i onödan.

Redigerat: Nej inte lämmel, hermelin i vinterpäls tydligen (se kommentar).

400 mil med Four-C

Vi har smiskat en hel del öde landsväg av ”varierande” kvalitet. Roligaste partierna innehåller rejäla gupp parat med en snöklädd isskorpa. Skoj.

En läsare mailade in på xc60@automotorsport.se och undrade om Four-C kontra standardfjädingen. Så här svarade Mikael Johnsson:

"Utan att ha kunnat jämföra vid samma tillfälle har två av oss ändå kört XC60 med standardchassi tidigare och kör alltså Four-C i skrivande stund. Vi skulle vilja säga att man komfortmässigt har svårt att uppleva en avgörande skillnad mellan standardchassit och en Four-C satt i "Comfort". Däremot upplevs en Four-C-bil som mindre krängningsbenägen (lite spänstigare) även satt i Comfort. Lite roligare i kurvorna med andra ord. Vad gäller inställningarna lär du köra runt på Comfort för jämnan.Det gör vi på denna resa. Systemet är ändå aktivt hela tiden och "blir Sport" i kurvorna.
De två hårdare lägena är nästan bara användbara på helt nylaggd och slät asfalt eller bana. Och mer för känslans än för förbättrade varvtiders skull. Ogillar man starkt krängning och karossrörelser är det bra att ha…

Tilägg: På väg 99 mellan Karesuando och Pajala, en snöig och hoppig historia, upptäcker vi att Sport-läget nästan är bäst. Comfort är klart mjukast, men dämpar inte tillräckligt i svackorna. Sportläget förhindrar oftare genomslag och ger en stabilare framfart på topparna."

Äntligen on-line igen!

Så här har det sett ut i mer eller mindre 100 mil. Noll 3G-täckning, inget bloggande alls mellan Kiruna-Treriksröset-Haparanda. Vi har befunnit oss på den där 1,5 procenten som nämns i reklamen ;-)
Men nu tar vi ikapp lite, bifogar en stämningsbild. Tagen på finska sidan några mil från Treriksröset. Mer kommer.

Bredbands-skugga

Testbilen befinner sig just nu längs Torne Älv, på väg mot Haparanda och ännu en uppsättning hamburgare..
- Allt rullar på bra. Vi var varit till Treriksröset, eller så nära som det nu bara gick att komma, hälsar Fredrik Pettersson på mobiltelefon.
Värre är det med det mobila bredbandet.
- Vi har befunnit oss i sex timmars bredbandsskugga. Men när vi närmar oss Haparanda om någon timme så kommer en omfattande uppdatering.

Riksgränsen!

07.30 Riksgränsen. Det vräker ned snö! I 5-6 centimeter snö på oplogad väg beter sig XC60 välbalanserad och trygg, utan att vara tråkig. Känns fint avstämd för halt underlag.

Kiruna!

05.40 Kiruna - vi möter lämmeltåget med skiftjobbare på väg till gruvan. Samtidigt sladdar vi in på macken för att fylla full tank, och med en räckvidd som visar noll var det verkligen dags. 

Strax senare passerar LKAB-tåget.

250 mil!

När måndag övergår i tisdag närmar vi oss Storuman. Sporadiska snöbyar har gett sig tillkänna. Eftersom vi här passerar 250 mil är det halvtid för denna grupp och så här lyder en kort summering av Volvon så här långt:
Det ska tydligen behöva gå 28 timmar innan våra arslen börja ana att människan inte är byggd för att sitta still hela dagarna. Så bra är Volvons framstolar. Bak däremot gör de inbyggda barnstolarna att en vuxen inte sitter riktigt så bra efter ett tag som han först tror. Bilen är framför allt tyst och bekväm. Inte suverän på att förmedla hur halt det är under hjulen. Men är det halt är det ändå ingen ko på isen: XC60:n flyter fram säkert och utan kast i omörningar, så här långt. Verklig förbukning har hittills varit 8,6;8,1;8,2 l/100km med en snittfart runt 90 km/h. Bilen väger preliminärt 2,32 ton allt som allt. Fortsättning följer.

Första ESP-ingreppet

Strömsund passeras exakt klockan 22.00 och nu är det vinterväg som gäller sedan länge. Vid 22:18 noterar jag min första , oprovocerade lillsladd som DSTC-systemet grep in i. Notervärt är det var bakändan som behövde lite stöttning för att inte driva ut. XC60:n verkar ha en fin balans på halt underlag, det bådar gott. Och hal är E45:an ikväll. Nollgradigt är det alltjämnt.
En notering rörande intrumenten: Hastighetsmätaren är mer snygg än tydlig. Speciellt i mörker då en olyckligt placerad belysning i instrumenthuset gör att nålens skugga täcker vissa siffror.

Dataskugga/radioskugga i natt

Vi kommer försöka uppdatera så ofta vi kan, men vi får se hur täckningen ser ut. 

Norrland by night

Vi passerar Dorotea. Natten kommer bli lång. Micke är trött men nöjd. Och Fredde svarar på era frågor från baksätet.

Baksätet? Automatlådan? Förbrukning?

Vi samlar dem i ett inlägg, så blir det mer överskådligt. Åtminstone för oss i bilen.

Zlatko kommenterade vår redovisning av förbrkningen: vi redovisar här enbart tankade litrar och antelet körda kilometrar. Det är från dessa siffror vi räknar förbrukning. Ofta talar vi om färddatorn, men endast som referens till dess noggrannhet.

Carl och Stoffe undrar om automatlådan: Den växlar fint uppåt. Men den har en nackdel i låg fart då den gärna dröjer kvar på för hög växel. När man ger lite mer gas kommer lådan på sig själv och växlar ner med ryckighet som följd eftersom gaspedalens läge i det ögonblicket hamnat ganska nära golvet innan lådan reagerar med nedväxlingen. Ett sportprogram hade suttit fint för bråda lägen, men det finns inte till dieslarna. Till T6 finns det, men i det programmet finns ingen bot mot ovan nämnda problem. Bollen ligger hos Volvos växellådsteam ;)

Figge undrar om man får plats bakom sig själv som 1,88 lång: Precis tycker jag. Man sitter med "nudd" för knäna.

/Fredde P

Bra ljus? Och hur funkar klimatanläggningen?

Några frågor har kommit in, de lyder:

Hur är halv resp helljuset? Håller det måttet?
Funkar klimatanläggningen även i minusgrader? Blir det kallras runt fönster mm eller håller den undan? Låter kupefläkten massor när den går på högre varv?

Här kommer några svar:
Ljuset håller helt klart måttet. Bra halvljus och riktigt bra helljus. Reservation för de kurvljus bilen är utrustad med, de "svänger" inte med tillräckligt. En programmeringssak?!
(Hupp, en räv springer över vägen!)
Klimatanläggning funkar utmärkt, men vi har inte utsatts för några extrema temperaturer ännu (som mest: minus 3 grader)
Kupefläkten jobbar tyst. Inga klagomål.
Kallrasfrågan får vi be att återkomma om.
(Hup, en räv till!)

Just nu - vinterväg!

Strax söder om Sveg är vägen härligt vit och fin. Volvon rullar på tryggt och fint. Micke J vid ratten. Vi är proppmätta efter en hamburgerattack i Mora.

Vi hittade fin sjö och fint ljus

Utanför Hagfors nyss, men nu ä solen borta för idag.

Kort om baksäte

Vår bil är extrautrustad med de smarta barnstolarna, de som ploppar upp ur dynan. MEN, de försämrar faktiskt komforten på långfärd mer än man först kan tro. Korta sträckor sitter man ju korrekt och fint i baksätet, där är det inga problem. Dynorna är mjuka och sköna, men kanske aningen små för de allra biffigaste vuxna. Efter längre tids färd börjar man skruva på sig lite, man lutar sig vrider lite på ändan. Ja, ni vet ju hur man beter sig på långfärd i största allmänhet. Då märker man tydligt av som en "låda" under dynan. Ni som har Saab 9-3 med mugghållare under mittplatsen förstår nog vad jag menar. Dessutom går man miste om elsitsvärme i baksätet.

Utrymmesmässigt är det snarlikt med V70/XC70. Men då XC60 krigar i en storleksmässigt mindre klass är den rymligare än V70 - sett till klassen. Är ni med? Men ändå så upplever vi kupélängden som bilens akilleshäl, det är fortfarande knappt medel i klassen. Men höjd och bredd är helt okej. Sittställningen bak är också ganska upprätt. Det ger större bagage och bättre framåtsikt som positiva effekter.

Tankstopp 2

Just ja, vi tankade nyss. I Brålanda lite förbi (norr) Trollhättan tog vi en mack och mottog lite sol under fyllningen.

702,2 kilometer körda
56,69 liter diesel

8,1 l/100 km.

Färddatorns snitt för HELA resan pekar nu på 8,0 vilket betyder att dess optimism stillas ju längre färden går.

Lunch ...

... intages lämpligast utan att stanna. Annars blir det svårt att upprätthålla snittet på 83,3 km/h utan att åka som en dåre.

Däckinfo

Någon undrade vad vi kör på för däck. Det sitter dubbade Nokian Hakkapeliitta Sport Utility 5 i dimension 235/65-17. Vi är faktiskt imponerade av hur lite av dubbens slamrande som når in i kupén. Den är väl isolerad från vägljud.

Volvokänslan?

Två nya frågor: Hur är Volvokänslan? Hur känns bilen för en lång förare?

Volvokänslan är närmast hundraprocentig. Har du kört Volvo känns det som det brukar. Du känner igen från reglage till stolskomfort.

Fredrik Petterson är längst av oss med 188 centimeter i strumplästen och han säger: Jag sitter toppen. Tillräcklig skjutmån i alla led. Något litet fotstöd men istället generöst mellan bromspedal och fotstödet varpå utrymmet invid torpedväggen kan nyttjas (för vänsterfoten).

Fredrik har till skillnad från Mikael inga problem den hårda mittkonsolens vänsterkant.

För övrigt: Nu kör vi genom Volvo-staden GÖTEBORG!

Det närmar sig!

Just nu, 906 km kvar till Östersund. 

Gryning i Skåne

Efter att mellan 01:30 och 04:30 fått något som med mycket god vilja kan kallas sömn tog jag över ratten efter vår första tankning vid femsnåret. Måste säga att alla säkerhetshjälmedel faktiskt bidrog till en ökad trygghet när man känner sig lite småmosig bakom ratten. Hamnar man för nära – röd varning i vindrutan. Ligger du inte mit i filen – ljudlig varning. Vidare var den avståndskännande farthållaren riktigt bekväm på enfiliga vägavsnitt.

Lyckligtvis siktades inga djur under de annars så förädiska gryningstimmarna.

Som skåning var det läckert att få uppleva soluppgången längs väg 19 på österlen. Föga anade de andra snarkande pojarna vilka minnen som spelades upp: Lumpen i Ystad och därpå in i Skurups kommun som jag också pendlade till ett år. Vid Smygehuk var det ändå dags för förarbyte och frukost. Tyvärr hinner vi inte in i Malmö, men både Turning Torso och Öresundsbron syns vackert i det tillfälligtvis soliga vädret.

Lång natt mot dag

Jag är så trött. Så makalöst trött. Vad håller vi på med?

Privat körskollärare

De aktiva körsäkerhetsfunktionerna är ganska skoj, lite som en körskollärare. Vi har Lane Departure Warning som ljuder om man vinglar över en filmarkering utan att använda blinkers. Tanken är att väcka den långkörare som sover, men det är också utmärkt träning att komma ihåg blinkers vid filbyten. Driver Alert kollar hur stabilt och kontrollerat du kör. Den som är trött börjar avvika lite från kursen och vinglar i filen. Ju piggare bilen tror att du är, desto bättre betyg får man. 1-5. Man kan så klart leka med detta system också, sträva efter att ha en konstant femma i betyg genom att köra supersnyggt och rakt i filen. När betyget blir en tvåa kommer kaffekoppen!

En stund att minnas

Mikael hoppade precis bak i bilen och möblerar nu om skuffen till säng. Det har pågått en bra stund, blir han klar innan sömnen tar över helt?
Jag, Fredrik P, har precis lämnat över ratten till Richard och detta byte ägde rum vid skylten "Ölands södra udde"- Vilken plats, vilket ljus! Oerhört vackert landskap parat med klar himmel, urstarkt månsken och en vind så stark att vi knappt orkar öppna dörrarna på bilen. Som på havet, fast på land.

Både hare och älg på vägen

Klockan 00:15 rullar vi ut på Ölandsbron. Det är en plusgrad och vi möter en saltbil på bron. Fredrik viker, tvärt emot rutten, söderut först. Det är öde på Öland och vi väljer lugnare musik i stereon.
Men se, det är inte så öde som man tror. Inte om man räknar in djur. Först springer en hare upp på vägen och viker av från oss. En lång stund springer han framför bilen innan vår tuta får honom att inse sitt eget bästa och vika av. Vi ser varninsskyltar för älg och 00:46 kutar en stor bjässe över vägen i höjd med Klinta. Huga!

Om bilen

Om vi inte sagt det förr är denna Volvo XC60 av typen 2,4D och har automatlåda. När startskottet gick hade den gått 127,5 mil. Den är fullmatad med det mesta i utrustningsväg (exempelvis navigator, Four-C, glastak, Dynaudio-stereo) och har alla nya säkerhetsdetaljer som BLIS, Driver Alert och kollisionsvarnare.
Dessa säkerhetssystem gav sig till känna nästan direkt. Redan efter 8 mil, utanför Tystberga, får undertecknad första meddelandet om att döda-vinkel-varnaren BLIS har ”nedsatt funktion”. Det ska komma fler av den varan. Alldeles strax senare, någon mil innan Nyköping, provocerar vi Driver Alert som redan efter två vinglingar mot filkanten föreslår ”Dags för en paus” och visar en kaffekopp. Jag tar resans första banan istället.
Bilen har avståndskännande farthållare och just innan vi glider under Nyköpingsbro spelar den oss sitt första spratt. ”Nej, farthållare lilla. Lastbilen där ligger i en annan fil så du behöver inte bromsa”. Det är synd att man inte kan stänga av specifikt den aktiva delen vid behov.
Då vi behöver få några blixtar av fotograf Peter Gunnars blir det oplanerat stopp i Norrköping. Fördelen med det är att vi, som en av er läsare önskade, kan passa på att väga ekipaget utmed vägen. Och vi är inga lättviktare minsann. Med nämnda packning, 70-literstanken fylld till 75 procent och oss tre ombord visar vågen – 2 320 kilo!
Eftersom vi ändå står still några sekunder i Norrköping och för att jag ska kunna skriva detta, lämnar jag redan efter 16 mil över ratten till Fredrik Petterson. Richard Sjösten försöker göra det bekvämt för sig i baksätet. Temperaturen pendlar mellan noll och en plusgrad. Ingen nederbörd ännu.

De första milen

Tre glada grabbar lämnade ett nollgradigt Solna klockan 20:08. Det tog lite längre tid än beräknat att få in alla pryttlar i bilen. Vi har bland annat med: vinterjackor, vinterkängor, ombyten, mat, frukt, godis, dryck, Playstation, böcker, tidningar, ficklampa, kartbok, extra GPS, två laptops, två inverters, bogserlina, startkablar, extra riktigt reservhjul (utöver bilens nödhjul), två liter extra Volvo-märkt Castrol-olja, två fyllda reservdunkar diesel (totalt 30 liter).

Vi hade tänkt köra följande sträckning:
Stockholm
41 mil - Kalmar
10 mil - Ölands norra udde
13 mil - Ölands södra udde
6 mil - Kalmar
9 mil - Karlskrona
18 mil - Ystad
4 mil - Trelleborg
31 mil - Göteborg
25 mil - Karlstad
23 mil - Mora
31 mil - Östersund
82 mil -Kiruna
13 mil - Riksgränsen
13 mil - Kiruna
18 mil - Karesuando
12 mil - Treriksröset
12 mil - Karesuando
37 mil - Haparanda
103 mil -Stockholm

Totalt: 500 mil (plus-minus ett par mil)

Starten har gått

Hej. Ursäkta dröjsmålet (lite teknikstrul), men nu är vi igång.
Vi påbörjade körningen 20.08. Nu är vi på rull och om ett tag kommer en liten rapport om de första milen. Rentav en bild också.
Återkommer.