Men inte kring Torne Träsk som jag trodde (körde på en renstackare där förra vintern), utan 10 mil från Haparanda mitt i en by. De är så långsamma, flyttar sig aldrig …
Snacka om "Mitt i naturen"! På en öde väg kring Karesuando ser vi hur det rullar något över vägen 30 meter framför oss. Det är en svart mus och en lika stor vit lämmel (?) som brottas på liv och död. En helt otrolig syn. Men det är dödsallvar och lämmeln placerar till slut ett bett om musens hals. Stackarn, men naturen har sin gång. Lämmeln drar åt sig bytet, men vår närvaro gör honom nervös och han skuttar bort en bit. Hoppas han samlar på sig musen, så den inte satte livet till i onödan.
Redigerat: Nej inte lämmel, hermelin i vinterpäls tydligen (se kommentar).
Inlägg
2 kommentarer:
Jösses....
Fjällämmeln är inte köttätare, och defenitivt inte vit. Det ni såg var med all säkerhet en hermelin i vinterskrud, som fick ett skrovmål. Nästa etapp kör ju Argelander och han har ju varit uppe i norrland med team polar och lärt sig lite norrlänsk kunskap så några sådana fjollträsktabbar kommer nog inte då.... (Argelander pluggade norrlandskunskap ända tills kl 03:30 på södagsnorgonen)
Urstockholmaren Fredrik och Urskåningen Mikael tackar för uppläxningen och biologi-/norrlandsutbildningen. Den lille rackaren var i alla fall väldigt söt.
Skicka en kommentar